TOMASZ KIZNY & DOMINIQUE ROYNETTE

Tomasz Kizny är fotograf och journalist och bildade 1982 Dementi, den hemliga agenturen för fotografer. Han är erkänd forskare och har studerat kommunismens brottshistoria. Kizny tillbringade flera år i forna Sovjet, där han samlade fotografiska dokument om Gulag och intervjuade och fotograferade dess överlevare. Resultatet presenterades i sex länder som del i en bok och en vandringsutställning. Hans forskning om den stora terrorn under Stalins regim har legat till grund för en utställning och en bok i samarbete med Dominique Roynette.

Dominique Roynette är grafisk formgivare med typografi som specialområde. Hon har varit formgivare på den franska tidningen Libération och grundade senare Gazeta Wyborcza i Polen, där hon formgav både dagstidningen och bilagorna. Hon har också arbetat som art director på Le Monde i tio år, där hon producerade utställningar och böcker samt var bildredaktör för tidningen. Hon har också varit involverad i och formgivit böckerna Goulag och The Great Terror.


The Great Terror 1937-38

Landskrona Citadell
19-28 augusti 2016

Utställningen och fotoboken Den stora terrorn består av tre delar:

Terrorns gravplatser. Tomasz Kiznys fotografier av avrättningsplatser och massgravar, vars läge i flera decennier hölls hemligt. Fotona visar drygt 30 sovjetiska ”dödens fält” på före detta sovjetiskt territorium, från ryska Fjärran östern till Vitryssland och från Arktis till Ukraina. Fotona är tagna i Moskva, Sankt Petersburg, Voronezj, Saransk, Uljanovsk, Sachalin, Chabarovsk, Vladivostok, Irkutsk, Tomsk, Kemerovo, Kolpasjevo, Jekaterinburg, Tjeljabinsk, Tiumen, Petrozavodsk, Medvezjegorsk, Syktyvkar, Vorkut, Kiev och Minsk.

De dömda. Andra delen är en samling reproduktioner av foton av fångar, tagna av den sovjetiska säkerhetspolisen NKVD under 1937-38. Det är de sista bilderna av de dömda strax före avrättningen. Bilderna representerar ett brett spektrum av samhället och blir till ett kollektivt porträtt av det sovjetiska samhället i slutet av 30-talet, under den totala statliga terrorns tid. De togs fram ur arkiven på 1990-talet och blev den tydligaste visuella dokumentationen av den sovjetiska kommunismens brott

Vittnena. I tredje delen finns nutida foton av personer vars föräldrar mördades under Den stora terrorns tid. Tillsammans med porträtten finns utdrag ur intervjuer som visar på atmosfären under den tiden. De intervjuade berättar minnen av sina föräldrar och om dagen när de arresterades, de talar om många års sökande efter anhöriga som försvann spårlöst, och även om hur det var att leva med stämpeln ”barn till folkets fiende”. Ansiktena på dem som blev föräldralösa under Den stora terrorn, med känslan av förnedring synlig i anletsdragen, är viktiga dokument i sig själva. Dessa ansikten och vittnesmål från människor i 80- eller 90-årsåldern dokumenterades i sista ögonblicket.


AMALIE SMITH

Amalie Smith (f. 1985) är författare och konstnär, bosatt i Köpenhamn, Danmark. Hon gick 2015 ut Kungliga Danska Konstakademin och mottog Charlottenborg-stipendiet för sitt examensarbete – en videoinstallation om touch-teknologier – som nu visas på Landskrona Foto Festival. Hon har tilldelats det danska kronprinsparets Stjernedryspris för sina insatser som författare och bildkonstnär och har utgett sex hybridböcker, bland dem romanen Marble som översatts till svenska och publicerades av Ellerströms förlag i juni 2016.

 

Eyes Touching, Fingers Seeing
Landskrona Citadell 
19-28 augusti 2016

Amalie Smiths poetiska och vackra film Eyes Touching, Fingers Seeing projiceras på en välvd vägg i ett 1500-talsslott och reflekterar över pekskärmarna som finns överallt omkring oss.

Filmen utforskar touch-teknikens kombination av känsel och syn och försöker kartlägga det vidsträckta plan där dessa sinnen möts.  Hon gör en koppling till en allmän föreställning av hur vi uppfattar projektioner från 3D till 2D.

Smiths poetiska voiceover utvecklar argument och idéer om skillnaden mellan skupltur och måleri och deras realtion till känseln, rummet och virtualiteten. Dessa argument och idéer återkommer i den sista delen av filmen, som diskuterar pekskärmar och datorer. Det specifika i pekskärmen som gränssnitt tas upp och termen Natural User Interface ifrågasätts.

 ”Filmen rör sig inte framåt genom klipp,” säger Smith. ”I stället flyter bilder med skuggor fram på skärmen som på en scen, nästan som om de hade en existens som föregriper scenen de äntrar.  Skuggorna ger en 3D-effekt till representationsytan och öppnar tredimentionaliteten i rummet inuti skärmen”.


MAK REMISSA

Mak Remissa, född 1970 i Phnom Penh, Kambodja, räknas som en av de mest framstående khmer-fotograferna i sin generation. 1995 tog han examen i konst och fotografi från Kungliga Konstakademin i Phnom Penh och strax därefter började hans verk synas i tidningar som Cambodge Soir och Phnom Penh Post.

För tillfället arbetar han som fotojournalist för European Pressphoto Agency (EPA) och hans bilder kan ofta ses i internationella nyhetssammanhang. Mak Remissa har ställt ut konstfotografier i Kambodja, Frankrike, Kanada och USA. Hans verk införlivades nyligen i den fasta samlingen på Singapores konstmuseum.

Left 3 days
Landskrona Citadel
19-28 augusti 2016

Som många andra kambodjaner förlorade jag familjemedlemmar under röda khmerernas regim, i utrensningarna, svälten, tvångsarbetet och tortyren. De flesta som överlevde vill helst inte tänka tillbaka på dessa smärtsamma händelser. Minnet av det folkmord som ägde rum mellan 1975 och tidigt 1979 i Kambodja blir därför blekare och blekare i folkets medvetande. ”Left 3 Days” är ett nyckelord till några minnen från min barndom vid denna tid; särskilt den 17 april 1975, när de röda khmerernas trupper intog och ockuperade huvudstaden Phnom Penh. Soldaterna beordrade alla invånare att lämna sina hem i tre dagar. Som beordrat kördes alla ut ur huvudstaden.

De enda levande människorna som var kvar var röda khmerernas soldater, som gick från hus till hus för att leta efter kvarvarande invånare. Skaror av stadsbor vandrade från morgon till kväll. Bakom dem de röda khmerernas trupper, som jagade på och tvingade dem att fortsätta framåt. Mängder av döda kroppar låg på båda sidor av vägen och i dammar, sjöar och kanaler flöt lik. Ord kan inte beskriva den smärta och det lidande som offren fick utstå.

Jag vill tillägna detta verk som ett minnesmärke till min far, min farfar och mina tre farbröder, liksom till alla andra som föll offer för de röda khmerenas avskyvärda regim.