KONSTNÄRLIG LEDNING: PROGRAMFÖRKLARING

Små yrkeskretsar är känsliga för minsta lilla förändring och tenderar att tolka dessa förändringar vidlyftigt – och fotografikonsten i sig är som ett mikrokosmos. För den utomstående betraktaren är det sensationellt att den konstnärliga ledningen för Landskrona Foto Festival har bytts ut helt och hållet inför den fjärde upplagan av festivalen. Detta måste ju ha en förklaring.

Den som tittar lite närmare på programmet för 2016 kan dock konstatera att det inte har skett några radikala förändringar. Inte vad gäller det grundläggande konceptet åtminstone. Precis som under de föregående tre åren är det den professionella konstfotografen och den samtida fotografikonstens olika uttryckssätt och estetiska, etiska, och i ett större sammanhang även politiska syften, som står i fokus. Detta hindrar inte oss från att göra historiska tillbakablickar, både på bilder och omvärlden i sig, då behållningen av eftertanken blir så mycket större. Det kommer även att finnas utrymme för konstverk med rörliga bilder, videokonst och installationer av konstnärer som mognat i sitt utövande av fotografikonsten och som reflekterar över vad de vill berätta. Bakom valet av uttryckssättet finns det ett ändamål, men det är egentligen bara verktyg. Det viktigaste är alltid betydelsen, syftet, funktionen och skapandet i en värld som för närvarande skakas av djupa kriser.

Att byta ut en konstnärlig ledning innebär dock förändringar – förändringar i preferenser, nätverk, tänkesätt och tillvägagångssätt. Vår avsikt är inte att göra en helomvändning av det föregående konceptet, utan att bygga vidare och bredda det och utarbeta en tydlig stomme som vi kan använda för att fortsätta vidareutvecklas.

Vi har arbetat med att utveckla festivalen i relation till Landskronas övergripande projekt att bli Sveriges, och i ett bredare perspektiv, Skandinaviens fotostad, och utveckla samarbeten med kringliggande geografiska områden som sträcker sig från Baltikum till Tyskland och Ryssland till Nederländerna. Detta måste synas och märkas i staden. Därför har vi tagit beslutet att flytta konsten från utställningslokalerna ut på gator och torg under längre perioder och visa upp dem i deltagande lokala handlares skyltfönster och i konstruktioner i parkerna runt om utställningslokalerna. Konceptet ska få besökaren att både upptäcka staden och i praktiken reflektera över hur det offentliga rummet, som så ofta tas över av reklam och kommersiella intressen, ser ut eller borde se ut. Dessa visuella installationer i det offentliga rummet måste ha en djupare betydelse, eftersom deras syfte annars skulle förminskas till att enbart handla om estetik. Därför har vi under detta år (som är såväl ett övergångsår som ett år då vi ägnar åt oss att experimentera, och ska bana vägen för kommande års festivaler), efter att ha fått lösa komplicerade tekniska problem, tagit fram ett ännu mer genomarbetat utomhusprogram med bl.a. installationer vid teatern. I Citadellet som för första gången öppnas för festivalen, reflekterar vi över historien, dokument, vilka metoder som används för att framföra ett budskap och berättelsen kring det, medan installationer utomhus av samtida konstnärer får oss att reflektera över klimatförändringarnas utmaningar.

Vi har valt att inte ge festivalen ett tema eftersom det hade begränsat oss. Istället vill vi ge olika uttryck, som vi tycker kompletterar varandra, möjligheten att mötas. Inte minst framträder olika inriktningar som visar sig vara helt och hållet samtida med vårt samhälle utan att det har funnits något didaktiskt ändamål från vår sida. Programmet präglas av aktuella frågor som olika identitetsbegrepp (såväl hur könet uppfattas som jaget), vad som hänt tidigare och relationen till naturen.

Vi har även velat göra en stark markering om att fotografi, bilder och dess tolkningar är uttryck för olika ställningstaganden – från en vald idé (en bilds produktion och tolkning är alltid resultatet av en rad olika val) till själva fotograferingen och de många olika tillvägagångssätten som finns att tillgå idag. Vi har velat skapa utrymme för att olika ståndpunkter, som vi inte nödvändigtvis delar själva men som är betydelsefulla, ska kunna uttryckas genom att bjuda in ett galleri med annorlunda karaktär att ställa ut och en samlare att visa valda delar ur sin skatt som hon jobbat på i mer än ett kvarts sekel. Vi är övertygade om att relationen till bilder idag, som är en central fråga som berör oss alla, kan och bör berikas när olika åsikter som kompletterar varandra konfronteras och ställs sida vid sida.

För att komma ytterligare ett steg på vägen i visionen av Landskrona som fotostad har vi fört samman utställningarna med museets program, vilket är en förutsättning för att framtida program ska kunna utvecklas och breddas. För att staden ska kunna uppnå sin vision måste invånarna känna sig berörda och delaktiga. Med närvaron av konstverk i det offentliga rummet, som vi kommer att utveckla vidare, och det utökade utbudet av konst som involverar besökarna och som vi har börjat introducera det här året, vill vi hylla fotokonsten, presentera konstnärer, utan vilka festivalen inte skulle existera, ge besökarnas något njutbart att vila ögonen på, väcka känslor, få människor att reflektera kring bilder och vad de vill säga om dagens samhälle, hur de omvandlas och utvecklas i tiden.

2016 är en etapp i utvecklingen av Landskrona Foto Festival, inte en brytning, utan ett hopp om ett ambitiöst genomförande av ett evenemang kring bildkonst där befolkningen är delaktig.

Christian Caujolle
Jenny Nordquist