Ernest Hemingway var inte först när han i romanen Klockan klämtar för dig använde uttrycket ”No man is an island”. Engelske poeten John Donne hade myntat det redan 1642. Andemening: Ingen människa är allena utan hör ihop – eller borde höra ihop – med andra människor. Uttrycket, och projektet No Island is an Island, skapat av Crystal Bennes, kan sägas vara en aning mer intrikat. Även här ryms dock klockor som klämtar, dessvärre för större delen av mänskligheten.
Bakgrund: Gipsön är en konstgjord ö skapad 1978–90 i havet utanför Landskrona. Den 43 hektar stora ön består av gips, en restprodukt från tillverkningen av handelsgödsel på fastlandet. Ön är förorenad av metaller som läcker ut i Öresund.
No Island is an Island kombinerar fotografier till lands och sjöss, bilder ur Landskronas arkiv, fotografier tagna av marinaktivister och dykare som arbetat i området samt experimentella bilder, skapade med infraröd film. Projektet ställer frågan hur människan hanterar giftigt avfall och redovisar aspekter av industriellt jordbruk. Även om syntetiskt gödsel hjälper till att odla grödor som föder människor runt om i världen, bidrar industrin till markförstörelse, grundvattenföroreningar och resursutarmning.
Crystal Bennes är konstnär, författare och forskare baserad i Edinburgh i Skottland. Hennes arbete är grundat i långsiktiga projekt som omfattar arkivforskning, fältarbete och materialexperiment. Hennes första fotobok, Klara and the Bomb (om USA:s kärnvapenforskning, kvinnliga programmerare, uppfinningen av datorer och nukleär kolonialism), utkom i somras. Förhoppningen är även att No Island is an Island skall utmynna i en fotobok.
