Titeln kommer av romarrikets latinska termer för juridiska definitioner av äganderätt. Vem hade rätten att disponera, bruka eller förstöra ett föremål? Frågorna skulle komma att kompliceras sekler senare när västerlandets museiväsende utvecklades. Samlingar tillhörande kungar och kejsare öppnades för offentligheten för att ingjuta respekt och skapa identitet åt nationen. Men inte sällan byggde samlingarna på plundrade föremål från andra, svagare nationer. Under kolonialismen på 1800-talet tilltog brandskattningen av kulturellt högtstående samhällen i Afrika och Asien.
Gloria Oyarzabal bodde tre år i Mali där hon forskade kring konstruktionen av idén om Afrika, processer för kolonisering/avkolonisering och afrikansk feminism. Hon kom fram till olika otvetydiga slutsatser. Att lämna tillbaka det som plundrats, såväl föremål som föremålens inneboende identitet, är en brådskande, universell och i högsta grad genomförbar fråga för alla.
Hård blev även hennes dom över koloniseringen av den afrikanska kvinnan. Den förtryckande synen på den afrikanska kvinnans kropp, inte minst i konsthistorien, ledde till stereotyper, exotisering, appropiering, skillnad . . . Det är hög tid att nyckelbegrepp inom feminismen – som ”hem”, ”systerskap”, ”upplevelse” och ”gemenskap” – visar vägen mot en feminism utan gränser, en feminism fullt engagerad i verkligheten i en transnationell värld.
Gloria Oyarzabal, spansk fotograf med en konstexamen i grunden, delar sitt yrkesliv mellan fotografering, film och undervisning. Bland hennes utmärkelser finns Landskrona Foto & Breadfield Dummy Award 2017, Vevey Photobook Award 2019 och Aperture Paris Photos pris för årets bästa fotobok 2020.