PLATS: Konsthallen. KARTA. Ingår i festivalbiljett.
Myten om Atlantis beskrevs i två dialoger av Platon ca 360 f.Kr. Enligt filosofen skulle ön Atlantis ha varit en för sin tid tekniskt avancerad stormakt, mäktigast av alla riken på jorden – men endast så länge dygd sattes före rikedom. När man slutade med det försvann Atlantis, sjönk i havet eftersom invånarna genom sin maktlystnad vredgat gudarna.
Trots att myten var en litterär fiktion, en utopi gestaltad av Platon, har det genom seklerna spekulerats i var Atlantis kan tänkas ha legat. Arkeologernas teorier har växlat, från ”bortom Gibraltar” till Filippinerna (även Sverige har nämnts). Imane Djamils projekt 80 Miles to Atlantis ansluter sig till teorin ”bortom Gibraltar”. Där, vid hennes hemland Marockos atlantkust, öster om Kanarieöarna, ligger provinsen Tarfaya med sin lilla huvudstad som bär samma namn.
Vad Imane Djamil skildrar med sin kamera är ännu en apokalyptisk katastrof, som i motsats till Atlantis’ undergång inte orsakas genom gudars hämnd utan på grund av Saharaöknens utbredande och regionala myndigheters oförmåga/ointresse att göra något åt saken. Ett kulturarv föröds, människor tvingas att flytta, går under. Historien upprepar sig, denna gång i nutid framför våra ögon.
Imane Djamil, född 1996, i Casablanca i Marocko, skapar bilder i skärningspunkten mellan konst och dokumentär fotografi. Hon har belönats med flera residensvistelser, bland annat i Paris och Venedig, hennes verk har ställts ut internationellt och förra året tilldelades hon fotopriset ”New Narratives in Environmental Photography” av fototidskriften Fisheye för projektet 80 Miles to Atlantis.
