© Pierre Bourdieu / Fondation Pierre Bourdieu, St. Gall. Courtesy: Camera Austria, Graz.
Utställningen visades på Landskrona Foto under våren 2019
De fotografier som Pierre Bourdieu tog under sitt etnologiska- och sociologiska arbete under det Algeriska frigörelsekriget, ger en ny vinkel av hans syn på det sociala rummet.
Fotografierna, vilka låg gömda i dammiga lådor i femtio år, vittnar om början av en resa, en djupgående omvandling och om en språngbräda för en extraordinär vetenskaplig- och intellektuell bana.
Med en känsla av att annars stå tomhänt i krigets sociala laboratorium, kastade sig Bourdieu ut med fullt engagemang i ett äventyrligt fältarbete för att experimentera, undersöka och använda alla tänkbara etnologiska och sociala forskningsmetoder.
Och som en stark motståndare av den franska kolonialismen och det militära förtrycket, använde Bourdieu sin forskning som en klar radikal politisk och engagerad metod. För att förstå en värld full av social oro, där motsättningar och anakronismer breder ut sig; ville han vittna om allt han såg.
Sociologiska institutionen, Lunds universitet visar i samverkan med Landskrona Foto fotoutställningen Pierre Bourdieu In Algeria: Testimonies of Uprooting. Utställningen består av ett urval av de foto som Bourdieu tog i Algeriet under åren 1957 – 1960. Utställningen är producerad av Camera Austria och Fondation Pierre Bourdieu och cureras av Christine Frisinghelli (Camera Austria, Graz) och Franz Schultheis (Fondation Pierre Bourdieu, St Gall Schweiz).
Pierre Bourdieu (1930-2002) var en fransk sociolog som genom sina vetenskapliga arbeten kommit att spela stor roll för sociologin och socialantropologin men även för en mängd andra vetenskapliga discipliner. Bourdieu kom till Algeriet 1955 för sin militärtjänstgöring och återvände senare dit som universitetslärare i Alger. Under åren i Algeriet studerade Bourdieu på nära håll både det traditionella Algeriska samhället och den sociala omvandling som skett i Algeriet under den franska kolonialmakten. Genom dessa studier utvecklades Bourdieu från filosofi till samhällsvetare, sociolog och fältarbetande forskare. Han kombinerade en rad olika vetenskapliga metoder som enkäter, observationer, djupintervjuer och geografiska illustrationer men även fotografiet blev en viktig metod för hans forskning.
Bourdieu kom till ett Algeriskt samhälle som slagits sönder av kolonialismen och av introducerandet av en kapitalistisk marknad med en påföljande omvandling av det sociala livet. Det var också i denna kontext som Bourdieu kom att utveckla sitt begrepp ”symboliskt våld” för att beskriva de olika sätt på vilka människors värdighet och möjlighet att styra och utveckla sina egna liv slagits sönder. Liksom många antropologer visat skapade inte kolonialismen den ”civilisering” som de ofta motiverade sina handlingar genom, utan de samhällen som koloniserades var civiliserade och hade sin egen kultur och sitt sätt att organisera det sociala livet och här var inte Algeriet något undantag. Om kolonialismens grund istället var att dominera samhället måste, enligt Bourdieu, forskningens etiska förhållningssätt vara att visa på hur denna dominans manifesteras.
Bourdieu kom att skildra och analysera denna sociala omvandling av det Algeriska samhället i böckerna Sociologie de l’Algererie, Le Déracinement och Travail et travailleurs en Algérie som tyvärr aldrig översatts från franska. Socilogie de l’Algerie kan ses som ett resultat av Bourdieus egen strävan att förstå det Algeriska samhället. Boken bygger mycket på litteratur från andra etnografer, missionärer och tjänstemän och i mindre mån på Bourdieus egna intervjuer och kontakter. Boken fokuserar på Algeriets tre huvudsakliga ”traditionella” Berbersamhällen och de faktorer, sinsemellan motsägelsefulla, som vävde samman grupperna; islam, marknaden och kolonialismen. I Le Déracinement skildras krisen för det traditionella jordbruket och de bosättningsläger, vilka byggdes upp för dessa bönder som dragits upp med sina rötter, i syfte att genom en brutal politik försöka krossa motståndet mot kolonialiseringen. I
Travail et travailleurs en Algérie undersöks livet för arbetsmigranterna, arbetare i den nya storstadsekonomin i det koloniala Alger.
Bourdieus texter om Algeriet ger en ganska dyster bild. Han skildrar traditionella kulturer som på olika sätt anpassar sig till de nya omständigheterna. En till synes lyckad anpassning som ledde till att de nästan framstod som om att de saknade egen historia. När Islam svepte in över norra Afrika absorberades denna utan att förstöra den traditionella kulturen. Men den franska kolonialismen medförde förändringar som inte kunde absorberas då den backades upp av en ekonomisk och statlig makt som transformerade de traditionella samhällena. Många lämnade landsbygden på grund av dragningskraften i den nya marknaden för arbetskraft; andra flyttades med våld av militären. Kontanttransaktioner ersatte långsiktiga relationer; det skrivna ordet ersatte den muntliga traditionen. Talesmän för de urbaniserade arabisktalande förordade en revolutionär rörelse mot det franska styret; men för Berberna skulle detta ge fatala konsekvenser. Precis som fransmännen, erbjöd dessa Berberna medborgarskap endast under förutsättning att deras samhällen transformerades, att de lämnande sina rötter och accepterade nya former av dominans.
En del av fotografierna i utställningen dokumenterar platser för Bourdieus forskning och tjänade kanske främst som redskap för att väcka upp Bourdieus eget minne för senare analys. I andra, lite mer konstnärliga, är motivet i sig en vittnesbörd. Bourdieu själv drogs speciellt till fotografiska scener som framhävde omvandlingar och övergångar, kontrasten mellan gammalt och nytt; ”situationer som talade till mig eftersom de uttryckte dissonans” säger Bourdieu i den intervju Franz Schultheis gjort med honom (finns att läsa i boken Pierre Bourdieu Picturing Algeria). Det finns slående och utmärkta exempel på detta i utställningen. Ett flertal foto fokuserar på beslöjade kvinnor – körandes scooter, köpandes en tidning, framför en affär som säljer radioapparater. Andra visar manliga bönder i storstaden, några med en mindre mängd föremål till försäljning och som ser obekväma ut med situationen.
Bourdieu drog sig inte från att fotografera sådant som kunde ses som mer privat än offentligt. Men många av hans bilder är tagna från en indirekt vinkel eller visar fotoobjektet med ryggen mot kameran. För utöver sin ödmjukhet var Bourdieu även medveten om att han uppenbart var en fransman som fotograferade Algerier.
Text:
Britt-Marie Johansson, lektor i sociologi, Lunds universitet.
Texten är baserad på Craig Calhouns förord till boken Pierre Bourdieu, Picturing Algeria (2003)
