Villa of the Mysteries
PLATS: Citadellet, Kokhuset KARTA Ingår i festivalbiljett.
Under hela den västerländska civilisationens historia har vin varit en källa till näring, arbete, berusning och liv. Genom domesticeringen av vinstocken och bemästrandet av tillverkningsprocessen förbinder vinet oss med det heliga i naturgemenskapen. Vin har förvandlats till gudar och gudar till vin. Det skjuter upp ur jorden, men kräver sitt arbete. Det kan ge liv, men också ta det. Under tillverkningen gurglar och bubblar det som om det flödade ut ur öppna artärer. Vin är jordens blod.
Greta Alfaro utforskar dessa relationer i en utställning där vindruvor blandas samman med Kristi gestalt, vinodlare blir till vår civilisations stora konstnärliga landmärken och Dionysos fyllnar till på Frälsarens kropp.
Vinet kan förbinda olika världar och ge samstämmighet åt den mänskliga erfarenheten. Det är den perfekta metaforen för blod; det kan förhöja stämningar och förse kroppen med näringsämnen. Dess existens är beroende av en skör balans, en latent spänning mellan mänskliga begär och naturens lagar som kan vara lika generösa som destruktiva. Denna idé, som återfinns i alla Greta Alfaros verk, påminner oss om hur osäker vår existens är. I centrum, ständigt utsatta för naturkrafterna, samtidigt som de försöker blidka dem och få dem att arbeta till vår fördel, står de män och kvinnor som sköter vinstockarna.
Vintillverkningsprocessen har förändrats under de senaste tre eller fyra generationerna. Den förknippas inte längre med familjeföretag och försörjningsekonomi utan med lagstiftning, marknadslogik och hälso- och säkerhetsbestämmelser. Även om maskiner och stål har ersatt kött och hud så finns kopplingen till blodet kvar bortom de robotiserade mekanismernas rytmiska rörelser.
Detta blodflöde, ett tecken på att kroppen fortfarande lever, återges i videon ”Las labradoras” (Women Farm Labourers). Kvinnorna utstår påfrestningar i det fysiska arbetet på fälten, liksom när de föder barn i sina hem. De har assimilerats med den jord de har att bearbeta, och liksom jorden förväntas deras eget blod bära frukt.
Menstruation, transfusion, odling, industri och civilisation är några av ämnena som behandlas i Villa of the Mysteries. Denna utställning leder oss från vinstockens rötter till det heliga, via vinet och de många män och kvinnor som ägnar sina liv åt att tillverka detta elixir som förbinder våra kroppar med jorden.
Isabelle Mellén
Fornacalia
PLATS: Citadellet, Norra Rundeln. KARTA Ingår i festivalbiljett.
Bröd överallt… som mat och som metafor, som bild och som idé. Greta Alfaros Fornacalia omfattar ett antal verk där ugnen – platsen för materiens omvandling – utgör vändpunkten mellan deg och bakat bröd, mellan det formlösa och det re-signifierade objektet, vare sig det sker genom förskjutning, deklination eller insisterande.
Titeln syftar på den högtid som firas i mitten av februari för att hedra Fornax, ugnarnas och spannmålstorkarnas gudinna, då man ber om en riklig skörd och dyrkar jordens bördighet. Fornacalia handlar om offrande, fertilitet, transsubstantiation. Konstnären undersöker traditionen att knåda bröd, som hon likställer med fruktbarhetsriterna tillägnade jorden och kvinnan, och det kulturella arv som själva brödbakningsprocessen utgör, ett arbete som ursprungligen förknippades med kvinnor.
Utan att förringa den religiösa dimensionen av brödet som andlig spis, ett tema som ligger till grund för detta verk, kan man också titta på den materiella och industriella brödtillverkningen. Till sin hjälp kan man ta Encyclopédie ou Dictionnaire raisonné des sciences, des arts et des métiers (1751-1765). I artikeln Boulanger (bagare) står det: ”När forntidens människor lärde sig att knåda bröd så bereddes det precis som andra livsmedel: i hemmet, kring middagstid. Det var en av familjemödrarnas huvuduppgifter… de mest framstående kvinnorna var inte för fina för att stoppa händerna i degen.” I den tillhörande illustrationen i uppslagsverket är emellertid alla bagare män: den som knådar degen, den som väger den, de två som formar den och den som stoppar den i ugnen.
Alfaro påminner oss om hur mekaniseringen av knådningen och gräddningen av forntidens mjöl-och-vatten-blandning, till vilken salt och jäst senare kunde tillsättas, ledde till att kvinnors händer gradvis försvann från processen. Konstnären bygger en vägg av bröd som skapar rum för motstånd och avgränsar de metaforiska platser som Alfaro utformat: ugn, grotta, livmoder, kapell, tempel, palats.
I detta verk låter Alfaro brödet inta den plats som representerar Gud eller hans manifestationer. Bibelcitat, hedniska kulter och folktro blandas samman, liksom ugnen och nattvarden. Resultatet är en samling verk där den outgrundliga och formlösa beskaffenheten hos det gudomliga förändras av produktion och manipulation, av industrialiseringens och framstegets religion, och förvandlar den formlösa brödmassan till en bulle, en baguette eller en limpa.
Rocío Robles Tardío
Music of the Spheres, 2024
PLATS: Citadellet, Fängelset KARTA Ingår i festivalbiljett.
Hemma är det som är känt för oss och där vi själva är kända, där vi älskar och är älskade. Hemmet är suveränitet, en egen röst, relationer och skydd: till lika delar frihet som blomstring… tillflyktsort och möjlighet.
– Shoshana Zuboff, The Age of Surveillance Capitalism, 2019
Hemma är inte bara platsen där vi bor. Hemma innefattar känslomässiga dimensioner, en plats där vår existens är förenad med vår omgivning. Men många platser vi vistas på känns inte som hemma, som sjukhus, hospice, barnhem, fängelser och migrantförvar. Även om nästan ingen har nån avsikt att hamna på dessa ställen är de likväl bebodda. Greta Alfaro har inspirerats av Landskrona citadells historia, och verket Music of the Spheres är en reflektion över dessa platsers karaktär i förhållande till det samhälle vi lever i.
Detta nya platsspecifika uppdragsverk intar Landskrona citadells klotformade östra torn, där de intagna hölls under ständig uppsikt. Fästningen kom att bli ett av de större fängelserna för livstidsdömda. 1902 blev det en tvångsarbetsanstalt för lösdrivande kvinnor, inklusive prostituerade och mindre arbetsföra individer som inte passade in i tidens normer. På 1940-talet upphörde fängelseverksamheten när fästningen istället blev en mottagning för mänskor som flytt nazisternas förintelseläger.
Inskriptionerna på cellernas väggar vittnar om dem som en gång levde här. Varför fanns platser där personer som inte hade begått något brott var instängda? Varför bevaras historiska byggnader som museer för att påminna oss om tidigare styrens brutaliteter, medan det byggs nya för samma ändamål, där den enda skillnaden är vilka samhällsgrupper som lagförs?
Music of the Spheres är en reflektion över en av vår tids mest debatterade frågor: den hemliga övervakningens förtryck. Via titthål kan publiken kika in i cellerna som om de vore fångvakter på kontrollrunda. Inuti några av cellerna kan en spöklik bild av en hjulspindel och dess distinkta spiralformade hjulnät skymtas i dunklet. De gigantiska spindeldjuren tycks hänga i cellernas mitt, omedvetna om det spektakel de har blivit.
Trots att de är ofarliga är dessa hårt arbetande varelser källan till en av de vanligaste fobierna hos människor, och framkallar avsky och skräck. Spindelnätet är både hem för de vakande spindlarna och fälla för den distraherade och ovälkomna Andre. Många kulturer förknippar emellertid spindeln med lycka, kreativitet och kvinnlig energi, och vissa ser den till och med som en modersgestalt på grund av dess nätvävarförmåga, med vilken världen vävs fram.
Jämförelsen mellan spindlar och de kvinnor och flyktingar som bebott Landskrona citadells celler är inte godtycklig. Alfaro låter oss begrunda arketypers obeständighet, hur de förändras genom historien, och vår egen roll i kriminaliseringen av utpekade grupper i samhället.
Music of the Spheres är ett mångbottnat och komplext verk som låter oss fundera över det paradoxala förhållandet mellan ordning och kaos, säkerhet kontra fångenskap, makt kontra maktlöshet, vi mot dem. Ombytligheten i våra roller inom samhällsstrukturen, sammanfallandet av den fysiska och digitala världen och införandet av hemlig övervakning utmanar vår uppfattning av världen och äventyrar den hemkänsla vi trånar efter, och den integritet, intimitet och säkerhet som hör samman med den.
Raquel Villar-Pérez
Solitude
Plats Hotel Öresund KARTA Ingår i festivalbiljett.
I detta videoverk låter Greta Alfaro oss begrunda en tebjudning som vi inte är inbjudna till. Verket är utformat som ett stilleben över ett enkelt dukat bord med en kopp, en kanna mjölk och ett par kex. Huvudfokus ligger på en snigel som ytterst långsamt glider runt koppen, dricker av teet, för att till sist lämna bildrutan. På ljudspåret hörs ett regnoväder som kombinerats med en av de mest kända kompositionerna av den brittiske barockmusikern Henry Purcell, O Solitude, som är baserad på texter av den engelska renässanspoeten Katherine Philips.
Trots att sniglen är ett långsamt och ofarligt djur ger dess utseende oss en föraning om förruttnelse, en påminnelse om att döden ligger på lur även i hemmet och i vardagliga situationer. Tidens gång och livets förgänglighet, en förändrad attityd till vår miljö och en respekt för alla dess arter är ämnen som präglar verkets symbolik.
Greta Alfaro är en bildkonstnär som arbetar genreöverskridande. Hon intresserar sig främst för samtidens förhållande till maktkritik i relation till västerlandets och medelhavets visuella bildtradition. Hon är verksam i Storbritannien och Spanien och ställer ut på museer, gallerier och filmfestivaler internationellt.
Detta projekt stöds delvis av ett bidrag från Acción Cultural Española (AC/E), en statlig myndighet.
