PLATS: Landskrona Foto, Tyghuset. KARTA. Ingår i festivalbiljett.
Gemensamt för Ying Angs, Miriam Charlies, Odette Englands och Lisa Sorginis verk är undersökandet av plats, familj, omsorg och moderskap. Deras bilder är reaktioner på personliga och kollektiva upplevelser i närtid, som alla står i relation till det australiensiska samhället, landets historia och dess unika landskap. Samtidigt som de fokuserar på intima stunder av ömhet, beröring och anknytning tar de sig an större frågor om dolda eller förbisedda upplevelser hos kvinnor, flickor och mödrar.
I centrum av utställningen finns Ying Angs ”The Quickening”, en mångbottnad serie av verk som kombinerar bilder från babymonitorer med foton som Ang tagit med kamera och mobiltelefon. Serien tar upp den transformerande upplevelse som graviditeten och det inledande moderskapet innebär, och behandlar bland annat förlossningsdepression och ångest. Stunder av utmattning, leda och värk ställs intill bilder fyllda av kärlek och förundran som njutningsfullt skildrar förbindelsen mellan mor och barn – en upplevelse som hon beskriver som en kollision mellan ”uthärdlig skräck och dominant kärlek”. ”The Quickening”, säger Ang, ”utforskar denna så sällan skildrade omdaning av biologisk, psykologisk och social identitet under en komplex fas i livet, som likväl pågår överallt omkring oss”. I verket sätter Ang dessa berättelser i centrum, som ett svar på bristen på resurser och offentlig diskussion om postpartum-upplevelser.
Liksom Ang uppmärksammar Lisa Sorginis serie ”Behind Glass” kvinnors erfarenhet av moderskap och omhändertagande. ”Behind Glass” producerades under covid-19-pandemin, när stora delar av Australien införde omfattande nedstängningar och krav på att stanna hemma. Sorgini skildrar hur denna kollektiva upplevelse tar sig uttryck i den enskildes hemmiljö. Mödrar, barnpassare och barn fotograferas i sina hem, liv fångade genom, eller snarare bakom, glas. Detta gjorde det möjligt för Sorgini att arbeta samtidigt som hon följde riktlinjerna för social distansering. Eftersom rutiner som kommer med institutioner som skola och dagis försvann på grund av pandemin axlade kvinnorna en mycket större del av ansvaret och omsorgsarbetet. Även om ”Behind Glass” inriktar sig på detta unika historiska skede speglar bildserien även Sorginis övriga konstnärskap, som fokuserar på det vårdande arbete som kvinnor och mödrar förväntas stå för, utan att det erkänns som just arbete. Sorgini vill framhålla betydelsen av all denna omsorg. Kompositionerna, badande i gyllene ljus, för tankarna till renässans- och barockmålningars storslagenhet. Sorgini upphöjer de hon porträtterar, sätter ljus på deras situation och understryker vikten av deras arbete.
Med inspiration från sin egen barndom låter Odette England sina verk synliggöra det sällan skildrade livet på landsbygden. England växte upp i Murray Bridge, en landsortsstad i Sydaustraliens periferi. Staden är ödslig, varm och dammig; dammet har en unik rosa nyans. Där ägde Englands familj en gård med mjölkboskap, och kornas mjölkningsschema och behov dominerade deras liv. I ”Dairy Character” reflekterar England över familjeliv och personliga erfarenheter med hjälp av bilder hämtade ur familjearkivet och faderns manual för koskötsel. Manualens detaljerade beskrivningar föranleder England att jämföra objektifieringen av kvinnor med den av mjölkkor. Men hennes verk handlar också om en allmänt utbredd marginalisering av flickor och kvinnor inom landsbygdskulturen. Denna marginalisering rimmar illa med den centrala betydelse som kvinnors fertilitet tillskrivs, på samma sätt som mjölkningen är central för mejeriföretagen som dominerar en stor del av den sydaustraliensiska landsbygden.
Miriam Charlies verk ”Getting to Borroloola” är på liknande sätt förbundet med det australiensiska landskapet och landsbygdserfarenheten. Bildserien producerades i pandemins spår och dokumenterar hennes upplevelse av att återvända till hemmet, landsbygden och familjen efter att restriktioner och gränskontroller hävts. Om verket har hon sagt: ”Detta är foton på mig när jag kommer tillbaka till mitt land efter att ha tillbringat en tid i covid-isolering. Jag ville dokumentera hur det kändes att vara fri igen, att återknyta kontakten med min familj och mitt land.” Bilderna togs under den sju timmar långa resan från Darwin till Charlies lilla hemstad Borroloola, som ligger i Nordterritoriet i Australien. Resan genom torr öken på oändliga motorvägar framhäver Australiens karga landskap, men genom Charlies kameraöga förvandlas det: Hennes fotografier fångar ögonblick av glädje och lek och pulserar av kärlek till familjen och spänningen i att återvända hem.
Catlin Langford, curator Centre for Contemporary Photography
En Centre for Contemporary Photography utställning
