Från senare delen av 1800-talet och fram till 1939 var tjeckiska konstnärer aktiva och satte stort avtryck i den centraleuropeiska konstutvecklingen.
Influenser kom från konstmetropolerna Wien, Berlin och Paris. I Prag betraktades fotografin tidigt som en konstform. Frantisek Drtikol var en av dem som drev den fotografiska rörelsen framåt kring 1910.
Under de följande åren utvecklades målarkonsten och arkitekturen i Europa. Modernism, avantgardism, kubism, funktionalism avlöste varandra i snabb takt. Allt detta påverkade den tjeckiska fotografin och vi har idag enastående fotoskatter från fotografer som Jaromír Funke, Jaroslav Rössler och Josef Sudek – som alla inspirerats av och i sin tur medverkat till att utveckla de olika konstströmmarna.
Efter 1947 sänkte sig järnridån över Östeuropa. Fotografins världshistoria skrevs under femtiotalet av västorienterade historiker som Beaumont Newhall och Helmut Gernsheim. Den tjeckiska fotohistorien kom att saknas i alla standardverk, trots dess betydelse. I Sverige är i allmänhet bara Josef Sudek och Josef Koudelka allmänt kända idag.
Den tjeckiska fotografin genomgår just nu stora förändringar. Den nya generationens fotografer, födda efter murens fall, är innovativa och kreativa. Och tjeckerna i gemen har blivit mogna att bearbeta år av förtryck. I utställningens moderna avdelning finns fotografer som Jindřich Ŝtreit, Viktor Kolář och Dita Pepe. “Hur skulle mitt liv sett ut om jag fötts i en annan familj, gift mig med en annan man eller valt ett annat yrke?” Dita Pepe undersöker dessa frågor i sina självporträtt. Under de senaste 15 åren har hon skapat miljöer där hon har ändrat sin ålder, sitt yrke och sin sociala status för att anpassa sig till människor hon fotograferar sig med.
